Kapitalist alkoholism!?

Sitter på bussen (ja, jag har åkt buss trots mitt extrema misstycke till detta färdmedel) och vad skådar mina blå..?

En herre, tillsynes bosatt på Ringvägens kalla trottoarer, läsandes en bok och jag tänker att det är fint ändå hur han försöker hålla sitt kulturella intresse vid liv, trots hans tydliga motgångar.
Mannen höjer sin högerhand, jag kikar nedåt för att verifiera mina fördomar om att en pilsner är på väg uppåt. Jo, det stämmer självfallet.. Men..

Den dryck som färdas upp mot mannens mun är långt ifrån den jag trodde, vill säga en "femkommatvåan" eller liknade, utan en blå "Chimay"!

Alltså killen har spenderat 28.90:- på en öl när han kan få, dessutom mer volym, för 9.90:-, varför undrar man!? Killen super med klass, detta har jag aldrig tidigare bevittnat!
Visst, killen kanske nödvändigtvis inte bodde på Ringvägen 30 brevid det stora trädet, bakom bänken..
Men seriöst, det är enkom etyliker som inmundigar en kall på bussen och då återstår frågan om valet av dryck.

Ska detta ses som kapitalist alkoholism?

Ska lathet uppmuntras?

Idag gick jag förbi killen som enträget tigger pengar inne i stan, han som dyker upp i alla hörn med sina trasiga lilla pappersmugg från 7-Eleven.

Och vad har killen att komma med!?
En krycka, ett mindre planerat ansikte och ett felställt ben! Men seriöst!
Inte ens en skylt där någon med knackig stil har plitat ned något i stil med "Hjolp mej jog ar hugrig", han är alltså uppenbart för lat för att ens skriva en lapp och hans felställda ben är ett uppenbart resultat av hans egna lathet.

Då är frågan: Ska lathet uppmuntras? Svar: Nej! Så sluta ge den här lata, ofullständiga, smutsiga männsikan pengar innan förorten får nys om hur man kan få tag i "snabba pengar".

Seriöst..
Är detta en rimlig anledning för att ge sig ut och tigga? För i så fall tror jag att många känner ett visst kall nu, med tanke på hur många felställda människor det finns där ute såväl fysiskt som psykiskt.

Ett litet tips!

Här följer några exempel på hur man förbrukar nästan exakt 1 kWh:

-diska 1 disk med maskin
-använda spisens kokplatta 1 timme
-rosta bröd i 1 timme
-titta på tv i 5 timmar
-använda elvispen i 10 timmar
-lyssna på radio i 10 - 100 timmar
-låta väckarklockan ringa i 500 timmar

Jag kommer lätt att gå lös på elvispen!

Nä.. Eller jo..

Jag sitter och ser på bilden som visas här nedan..

Och jag liksom.. Nä.. Eller jo..

Nej jag är ledsen, jag har svårt att se en människa in den bilden.

En egen liten blandras..

Jag känner mig tvingad att ta upp detta ämne.. Bibliotekarier!

Efter ett besök på biblioteket, i hopp om att bli något mer kultiverad, kommer jag hem och den ända känslan som går att definiera är hopplöshet. Ingen bok med mig hem för att den ihopskunkna, närsynta, färglösa, linsluktande, hopplösa människan bakom disken (som hon knappt nådde över) såklart skulle ställa till en scen, helt oviktigt och jag lyssnade inte helt noggrant men jag minns ordet regler..

Medan jag står där på mitt praktfulla vis och ser mig omkring blir jag återigen påmind om att bibliotekarier är ett helt släkte för sig, en egen liten blandras.

Alla går, står och pratar på samma vis och alla har en fantastisk dålig hållning, vilket visserligen är till min fördel då jag ser ännu ståtligare ut. Men den nästan kriminellt usla hållningen är väl det mest rimliga resultatet man kan förvänta sig efter ha suttit i FEM år och läst allt från Astrid Lindgren till Fjodor Dostojevskij!

Man kan anta att gratis sedativum är en löneförmån hos denna "ras".

Något så fint men ändå så förbjudet..

Jag sitter och fantiserar.. Drömmer om något så fint och så förbjudet..
Jag rycks med på nästan ett onaturligt vis och låter de förbjudna tankarna ta över både kropp och själ. Jag kommer på mig själv vid ett ögonblick le, på ett vessligt sätt och det både skrämmer och förtjusar mig.

Nu ser jag bilden så kristalklart framför mig.. En skimrande, glittrande och alldeles underbar hushållsrulle.. Den ler tillbaka till mig och för ett ögonblick är det bara vi.

Genom en ofrivillig muskelryckning trillar jag ur min dröm och även soffan, saliven rinner långsamt ur mungipan och torkas med skakig hand bort..
Verkligheten slår mig, jag vet att jag inte kan hantera denna mäktiga produkt. När vi är tillsammans förvandlas jag till en människa jag inte känner igen, kontakten med omvärlden stannar upp, jag äter inte, sover inte, är inte elak mot någon utan ägnar mig totalt till överkonsumtion.. Det kan inte vara hälsosamt.

Men ändå.. Det är ju så vackert!

"Startar igen, jämna veckor. Välkomna!"

Jag släpar mig fram på gatan , på väg hem, känslan av trötthet är överhängande efter en vanlig vecka. Välgörenhetsgalor, byggt hem åt hemlösa, stridigt för jämlikhet i samhället, donerat blod på barnhemmet, arbetat ideellt på sjukhemmet, varit trevlig mot tjocka tjejen på Konsum..

Nej, det stämmer, sådana aktiviteter skulle Vesslan aldrig utföra!

Men trötthet var ändå den mest överhängande känslan när jag släpade mig framåt och nästan framme lyfter jag huvudet något för att lokalisera portens placering, men innan jag ens skymtar porten plockar mitt periferiseende upp något.. En liten oskyldig skylt, men som ändå skriker fasa!

"Nu drar vi igång karaoken igen! Jämna veckor. Välkomna!"
Men jag bor ju i det huset!!

Känslan av trötthet var som bortblåst och kroppen fylldes istället med hopplöshet, ilska och förtvivlan. Är det verkligen meningen att jag ska behöva ligga sömnlös för att någon lågbegåvad idiot från skogen trilskas med att sjunga Ulf Lundells Öppna landskap om och om igen, för att hennes tillsynes ännu mer lågbegåvade, söndersolade och lätt alkoholiserade vänninor tycker att det är en bra idé!?
Karaoke är liksom en av några aktiviteter som på något sätt blir mer och värre ju längre den utförs, folk tröttnar inte utan blir mer begeistrade ju längre tiden går, så man kan ju inte ens lugna sig med att det kommer avta framåt småtimmarna..

Varannan helg har jag alltså nu ett crescendo av medelålderliga stämmor att se fram emot..

Vesslan säger snällt men bestämt NEJ! Ok, snarare bara bestämt.. Finns ingen anledning att vara snäll och vänlig i detta sammanhang (punkt!)

Ett litet välkomnande.

Syrsan!
Jag tänker banderoll, något frestande för smaklökarna, nya droskan med guldemblem, dvärgar och då naturligtvis med samhörande bjällror och för att höja underhållningsvärdet tänker jag låta de små liven framföra ett stycke på fagott.

Det kan inte bli annat än magnifikt!

Ring när du kommer hem..

Vad är ideén med det egentligen?
Jag var ute igår och luftade öronen lite, slentrianhånade något och kände slutligen att det var dags att gå hem. En bit på vägen hem hade jag följe med ett par andra och när våra vägar skiljs åt uppmanas jag att ringa när jag kommer hem för att påvisa liv. Jag försöker slita mig från detta tillsynes onödiga uppdrag med argumentet att jag faktiskt inte har hennes nummer. Det tog inte mer en någon sekund innan kvinnan har mitt nummer inslaget, ringer mig och vips så hade jag hennes nummer.

Jag kommer hem och pratar i telefon vid detta ögonblick och får samtal på andra linjen, det är människan som vill se att jag lever. Jag tänker att jag ringer väl tillbaka lite senare till henne, men hon fortsätter och ringer säkert 5 gånger, men sedan var det tydligen bra.
VA!? Hur kan det vara bra där? Det är ju då man ska anta att jag har självantänt eller något, inte ge upp!

Vad är poängen med allt undrar jag? Det här beteendet är tydligen vanligt bland vanliga människor, att man ringer när man kommer hem och sedan är allt frid och fröjd och det kan ju verka vettigt kanske, men det är ju det som kommer sedan som är långt ifrån vettigt!

Man ringer tydligen bara ett visst antal gånger, sedan avslutar man med ett sms där det står "Lever du? Kom du hem ordentligt?" Om man mot förmodan inte får svar då heller så görs det inget mer! Där känner jag att man lite har tappat poängen med det hela, för det finns väl ingen som seriöst har gett sig ut för att kontrollera om vederbörande lever, nej nej det räcker med att fråga sedan går man och lägger sig och tänker "nu har jag i alla fall gjort allt vad jag kan".

Nej, jag tänker fortsätta att se kritiskt på detta beteende.