Drygt ett år senare...

Synd att säga att Syrsan och Vesslan är tillbaka, då vi knappt börjat innan vi försvann.. men men, nu är vi är igen.
Man skulle kunna berätta historien som den var..
Hur vi flyttade till Bolivia (för det var där fingret stannade på jordgloben, bra stannat!) för att, ja vi hade ingen anledning.. annat än att vi hade gjort oss oense med det svenska rättsväsendet en aning, efter en dåraktig kväll med droskan.
Väl framme i den lilla pittoreska staden Tarija började bygget på vår allra första U-landsdroska!
På vår bästa skolspanska försökte vi desperat att få befolkningens tips om vart vi hittade de bästa U-landsdvärgarna, men Bolivia är tydligen ett dvärglöst land, eller så var vår skolspanska under all kritik.. personligen tror jag starkt på det förstnämda!

Vi fick tänka om.. vem kunde på liknande vis framföra detta ekipage..? Vi kom inte fram till något vettigt och fick betala stadens barn till jungfrufärden, denna förnäma färd vi väntat på i 7 månader.

Något förvånade över hur snabbt U-landsben kan röra sig satt vi båda lätt bakåtlutade och minst sagt förnöjda under färden, men lika snabbt som småbenen och de inte helt runda hjulen bar oss började vi längta tillbaka till våra dvärgar där hemma... Så vi beslöt oss för att fara hemmåt- smutsiga, undernärda, men lyckliga!

Eller så kan man tro att vi bara kom på att vi var precis lika tråkiga som resten av alla bloggare.. eller att vi mer eller mindre blev tvingade bort från samhälle under låt säga 7 månader.. Aja, vi försöker på nytt!