FAIRTRADE

Sitter här med kvällsfikat.. Chocklad, Cocillana, 1st persika (varför man nu kan finna det ok att äta något som är så lurvigt, kan jämföras med en pungråtta utan ben) och en enkel espresso.

När jag sträcker mina kletiga fingrar mot chockladen upptäcker jag att jag återigen har köpt FAIRTRADE choklad och med detta bidrar till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer.

Ledsen, men jag vet inte vad jag ska tycka om det. Det har väl alltid fungerat innan, att somliga arbetar från det att de kan röra fingarna och att vi andra äter, har på oss och använder det som de arbetandes folket har gjort, eller!?

För övrigt har jag idag blivit inhyst i "influensarummet" på närakutan, kändes så där lite mysigt först när den snälla sköterskan sa att jag skulle få ett eget rum (man är ju van vid att få ett eget och då slippa sitta bland alla andra kroppar). Efter en stunds reflektion över namnet på rummet insåg jag ju rätt snabbt att jag blev särbehandlad för smittriskens skull, det hela kändes sedermera mindre smikrande. Men uppfostrad och tillsynes trevlig som man är går man snällt in och sätter sig i det minst sagt kontaminerade rummet.

Efter ca. 5 min kommer något man skulle kunna likna vid Darth Vaders efterblivna syster in i rummet.. Hon konstaterar, vad jag redan visste, att jag inte alls hade svininfluensa och släppte ut mig till de "vanliga" människorna igen. Jag tackade självfallet artigt för min frihet och att de var så snälla som utsatte mig för ev. smitta i Darth Vaders lilla tillhåll!

Allt slutade med en kasse mediciner och hemgång för lilla Vesslan, men det var allt ett litet gulligt rum de hade ändå.. när svininfluensan är över ska jag göra det till mitt alldeles egna lilla väntrum med elefantbård och allt!

Skenarbete..

För er som har äran att känna mig vill jag tillägga en detalj till det föregående inlägget- det är 2:an och 3:an som skenarbetar, 1:an har alltid som avsikt att arbeta hårt! Återigen helt sant!

Hua..

Har inte haft möjlighet att skriva, då jag legat sjuk i akut dyslexi.. inte att leka med! Hua..

Nej, nu är det möjligt att jag talade lite osanning igen. Det där med osanning får mig återigen att tänka och längta efter syrsan, hon fällde nämligen en hård men rättvis kommentar till mig en gång i tiden: "Vesslan du har gått ifrån att slentrianljuga till att aldrig tala sanning".

Efter det har jag reflekterat lite över mitt psykiska tillstånd och skärpt till mig.. men det är klart att jag faller tillbaka till det förlovade landet av slentrianlögner då och då, allt är ju så vackert där!

Informationen som följer nu kan verka aningens tokigt, men alldeles sann!
Jag har 3 stycken Jag Vesslan 1, Vesslan 2 och Vesslan 3.

1:an är den ordentliga av oss medan 2:an och 3:an konstant filurar, smider onda planer, tisslar, fnissar och gör allt för att tråkiga 1:an ska ge sig. De gånger 1:an ger sig (vilket är många!) leder det i princip alltid till rent tok! Vesslan 1 är uppenbart inte på Leifs sida vad gäller bärplockarna, hon anser att "de visst är duktiga och att de bara hade otur gällande bärbeståndet", men se där blir 1:an direkt överkörd av 2:an och 3:an.

Jag har gjort det igen..

..återigen har jag köpt hushållspapper, fast jag helt uppenbart inte kan hantera det!

Jag använder det till allt och lite till (myser sådär som bara Vesslor kan under tiden, ja nästan faktiskt ryser) och om detta beteende fortgår kommer det sedermera leda till att regnskogen försvinner liiite tidigare än beräknat.

Det vore minst sagt lite pinsamt att indirekt ha tagit död på mänskligheten bara för att man inte kan hantera hushållspapper.. Men jag kan inte förneka den lyxiga och mysiga känslan av att ha obegränsad tillgång till detta förtrollande ting.!

De flesta, om inte alla, situationer i livet slutar med två val, denna likaså..

Ta död på mänskligheten liiite tidigare än tänkt eller ta något slags ansvar för den..

Snabbt och lätt val känner jag.

Den som väntar på något gott..

..måste oftast vänta lite för länge.. Jag är hur som väldigt nöjd över att slippa ändra mitt horisontella läge, ja iaf. tills jag måste öppna dörren. Men måste säga att man blir lite som förtrollad av nedräkningen, känns mäktigt på något vis, lite Fuglesang över det hela.

Jag kan tycka att man använder nedräkningar alldeles för lite, det kan ju göra världens minsta och tråkigaste händelse hur stor som helst tänker jag!

Seriöst..

Jag slår upp mina blå imorse, kokar kaffe, hämtar in DN för att uppdatera mig om världens hemskheter.. och får då se att 200 thailändska bärplockare tydligen fått sin dröm krossad! Det är ju förfärligt! Där ligger dem, 200 bärplockare "ihopkurade på gräsmattan" i Luleå med lån upp över öronen och HELT utan bär! Av Leif Ögren (bärentreprenör tillika ägare av Euroapartments AB) får de kommentaren att de förmodligen inte är tillräckligt duktiga bärplockare, vilket i mina öron låter rimligt då de istället för att bada i bär, likt Joakim von Anka i sina pengabad, ligger ihopkurade på en gräsmatta.

Nu är jag visserligen ingen älskare av bärplockning, men tanken slår mig ju ändå, hur svårt kan det vara!! Saknar dessa thailändare självinsikt? Jag hade ju iaf. aldrig rest så långt om jag inte var övertygad om att jag var en förbannat bra plockare.. Nä, jag är på Leifs sida, ris och bär är två skilda världar.

Kan bli storslaget!

Sitter i min soffa och ser mig omkring.. tänker inredning.. och då slår det mig. Varför inte en totempåle i t.ex. vardagsrummet eller varför inte i badrummet!? Det känns nytt, fräscht, otippat och så rätt!

Inte ett ljud från syrsan.. känner hur en viss livsleda innfinner sig i den härdade kroppen som en gång var jag..



Tror det är värst på nätterna då jag svettas, krampar, mitt hår ringer 112 fler gånger en 1 (ja, jag har inte tvättat och borstat mig på ett tag), har mardrömmar om hur syrsan dansar någon slags zindingasou dans tillsammans med 100 steppandes u-landsben och med det glömt sin Vessla..

Syrsan... kom hem!

Jag måste tyvärr delge denna bisarra och för mig overkliga nyhet..
Syrsan har på sina beninga, skakiga och något purpurfärgade ben rest sin väg.. så nu är det bara jag, Vesslan.
Hur länge och vart Syrsan styrt sin kosa är oklart, något som däremot ej är oklart är att hon är och kommer vara saknad, framförallt bland de dvärgar som hon lämnat efter sig!

Jag kommer naturligtvis rapportera ev. lägesrapporter från vår Syrsa.

Drygt ett år senare...

Synd att säga att Syrsan och Vesslan är tillbaka, då vi knappt börjat innan vi försvann.. men men, nu är vi är igen.
Man skulle kunna berätta historien som den var..
Hur vi flyttade till Bolivia (för det var där fingret stannade på jordgloben, bra stannat!) för att, ja vi hade ingen anledning.. annat än att vi hade gjort oss oense med det svenska rättsväsendet en aning, efter en dåraktig kväll med droskan.
Väl framme i den lilla pittoreska staden Tarija började bygget på vår allra första U-landsdroska!
På vår bästa skolspanska försökte vi desperat att få befolkningens tips om vart vi hittade de bästa U-landsdvärgarna, men Bolivia är tydligen ett dvärglöst land, eller så var vår skolspanska under all kritik.. personligen tror jag starkt på det förstnämda!

Vi fick tänka om.. vem kunde på liknande vis framföra detta ekipage..? Vi kom inte fram till något vettigt och fick betala stadens barn till jungfrufärden, denna förnäma färd vi väntat på i 7 månader.

Något förvånade över hur snabbt U-landsben kan röra sig satt vi båda lätt bakåtlutade och minst sagt förnöjda under färden, men lika snabbt som småbenen och de inte helt runda hjulen bar oss började vi längta tillbaka till våra dvärgar där hemma... Så vi beslöt oss för att fara hemmåt- smutsiga, undernärda, men lyckliga!

Eller så kan man tro att vi bara kom på att vi var precis lika tråkiga som resten av alla bloggare.. eller att vi mer eller mindre blev tvingade bort från samhälle under låt säga 7 månader.. Aja, vi försöker på nytt!