Kapitalist alkoholism!?

Sitter på bussen (ja, jag har åkt buss trots mitt extrema misstycke till detta färdmedel) och vad skådar mina blå..?

En herre, tillsynes bosatt på Ringvägens kalla trottoarer, läsandes en bok och jag tänker att det är fint ändå hur han försöker hålla sitt kulturella intresse vid liv, trots hans tydliga motgångar.
Mannen höjer sin högerhand, jag kikar nedåt för att verifiera mina fördomar om att en pilsner är på väg uppåt. Jo, det stämmer självfallet.. Men..

Den dryck som färdas upp mot mannens mun är långt ifrån den jag trodde, vill säga en "femkommatvåan" eller liknade, utan en blå "Chimay"!

Alltså killen har spenderat 28.90:- på en öl när han kan få, dessutom mer volym, för 9.90:-, varför undrar man!? Killen super med klass, detta har jag aldrig tidigare bevittnat!
Visst, killen kanske nödvändigtvis inte bodde på Ringvägen 30 brevid det stora trädet, bakom bänken..
Men seriöst, det är enkom etyliker som inmundigar en kall på bussen och då återstår frågan om valet av dryck.

Ska detta ses som kapitalist alkoholism?

Ska lathet uppmuntras?

Idag gick jag förbi killen som enträget tigger pengar inne i stan, han som dyker upp i alla hörn med sina trasiga lilla pappersmugg från 7-Eleven.

Och vad har killen att komma med!?
En krycka, ett mindre planerat ansikte och ett felställt ben! Men seriöst!
Inte ens en skylt där någon med knackig stil har plitat ned något i stil med "Hjolp mej jog ar hugrig", han är alltså uppenbart för lat för att ens skriva en lapp och hans felställda ben är ett uppenbart resultat av hans egna lathet.

Då är frågan: Ska lathet uppmuntras? Svar: Nej! Så sluta ge den här lata, ofullständiga, smutsiga männsikan pengar innan förorten får nys om hur man kan få tag i "snabba pengar".

Seriöst..
Är detta en rimlig anledning för att ge sig ut och tigga? För i så fall tror jag att många känner ett visst kall nu, med tanke på hur många felställda människor det finns där ute såväl fysiskt som psykiskt.

Ett litet tips!

Här följer några exempel på hur man förbrukar nästan exakt 1 kWh:

-diska 1 disk med maskin
-använda spisens kokplatta 1 timme
-rosta bröd i 1 timme
-titta på tv i 5 timmar
-använda elvispen i 10 timmar
-lyssna på radio i 10 - 100 timmar
-låta väckarklockan ringa i 500 timmar

Jag kommer lätt att gå lös på elvispen!

Nä.. Eller jo..

Jag sitter och ser på bilden som visas här nedan..

Och jag liksom.. Nä.. Eller jo..

Nej jag är ledsen, jag har svårt att se en människa in den bilden.

En egen liten blandras..

Jag känner mig tvingad att ta upp detta ämne.. Bibliotekarier!

Efter ett besök på biblioteket, i hopp om att bli något mer kultiverad, kommer jag hem och den ända känslan som går att definiera är hopplöshet. Ingen bok med mig hem för att den ihopskunkna, närsynta, färglösa, linsluktande, hopplösa människan bakom disken (som hon knappt nådde över) såklart skulle ställa till en scen, helt oviktigt och jag lyssnade inte helt noggrant men jag minns ordet regler..

Medan jag står där på mitt praktfulla vis och ser mig omkring blir jag återigen påmind om att bibliotekarier är ett helt släkte för sig, en egen liten blandras.

Alla går, står och pratar på samma vis och alla har en fantastisk dålig hållning, vilket visserligen är till min fördel då jag ser ännu ståtligare ut. Men den nästan kriminellt usla hållningen är väl det mest rimliga resultatet man kan förvänta sig efter ha suttit i FEM år och läst allt från Astrid Lindgren till Fjodor Dostojevskij!

Man kan anta att gratis sedativum är en löneförmån hos denna "ras".

Något så fint men ändå så förbjudet..

Jag sitter och fantiserar.. Drömmer om något så fint och så förbjudet..
Jag rycks med på nästan ett onaturligt vis och låter de förbjudna tankarna ta över både kropp och själ. Jag kommer på mig själv vid ett ögonblick le, på ett vessligt sätt och det både skrämmer och förtjusar mig.

Nu ser jag bilden så kristalklart framför mig.. En skimrande, glittrande och alldeles underbar hushållsrulle.. Den ler tillbaka till mig och för ett ögonblick är det bara vi.

Genom en ofrivillig muskelryckning trillar jag ur min dröm och även soffan, saliven rinner långsamt ur mungipan och torkas med skakig hand bort..
Verkligheten slår mig, jag vet att jag inte kan hantera denna mäktiga produkt. När vi är tillsammans förvandlas jag till en människa jag inte känner igen, kontakten med omvärlden stannar upp, jag äter inte, sover inte, är inte elak mot någon utan ägnar mig totalt till överkonsumtion.. Det kan inte vara hälsosamt.

Men ändå.. Det är ju så vackert!

"Startar igen, jämna veckor. Välkomna!"

Jag släpar mig fram på gatan , på väg hem, känslan av trötthet är överhängande efter en vanlig vecka. Välgörenhetsgalor, byggt hem åt hemlösa, stridigt för jämlikhet i samhället, donerat blod på barnhemmet, arbetat ideellt på sjukhemmet, varit trevlig mot tjocka tjejen på Konsum..

Nej, det stämmer, sådana aktiviteter skulle Vesslan aldrig utföra!

Men trötthet var ändå den mest överhängande känslan när jag släpade mig framåt och nästan framme lyfter jag huvudet något för att lokalisera portens placering, men innan jag ens skymtar porten plockar mitt periferiseende upp något.. En liten oskyldig skylt, men som ändå skriker fasa!

"Nu drar vi igång karaoken igen! Jämna veckor. Välkomna!"
Men jag bor ju i det huset!!

Känslan av trötthet var som bortblåst och kroppen fylldes istället med hopplöshet, ilska och förtvivlan. Är det verkligen meningen att jag ska behöva ligga sömnlös för att någon lågbegåvad idiot från skogen trilskas med att sjunga Ulf Lundells Öppna landskap om och om igen, för att hennes tillsynes ännu mer lågbegåvade, söndersolade och lätt alkoholiserade vänninor tycker att det är en bra idé!?
Karaoke är liksom en av några aktiviteter som på något sätt blir mer och värre ju längre den utförs, folk tröttnar inte utan blir mer begeistrade ju längre tiden går, så man kan ju inte ens lugna sig med att det kommer avta framåt småtimmarna..

Varannan helg har jag alltså nu ett crescendo av medelålderliga stämmor att se fram emot..

Vesslan säger snällt men bestämt NEJ! Ok, snarare bara bestämt.. Finns ingen anledning att vara snäll och vänlig i detta sammanhang (punkt!)

Ett litet välkomnande.

Syrsan!
Jag tänker banderoll, något frestande för smaklökarna, nya droskan med guldemblem, dvärgar och då naturligtvis med samhörande bjällror och för att höja underhållningsvärdet tänker jag låta de små liven framföra ett stycke på fagott.

Det kan inte bli annat än magnifikt!

Ring när du kommer hem..

Vad är ideén med det egentligen?
Jag var ute igår och luftade öronen lite, slentrianhånade något och kände slutligen att det var dags att gå hem. En bit på vägen hem hade jag följe med ett par andra och när våra vägar skiljs åt uppmanas jag att ringa när jag kommer hem för att påvisa liv. Jag försöker slita mig från detta tillsynes onödiga uppdrag med argumentet att jag faktiskt inte har hennes nummer. Det tog inte mer en någon sekund innan kvinnan har mitt nummer inslaget, ringer mig och vips så hade jag hennes nummer.

Jag kommer hem och pratar i telefon vid detta ögonblick och får samtal på andra linjen, det är människan som vill se att jag lever. Jag tänker att jag ringer väl tillbaka lite senare till henne, men hon fortsätter och ringer säkert 5 gånger, men sedan var det tydligen bra.
VA!? Hur kan det vara bra där? Det är ju då man ska anta att jag har självantänt eller något, inte ge upp!

Vad är poängen med allt undrar jag? Det här beteendet är tydligen vanligt bland vanliga människor, att man ringer när man kommer hem och sedan är allt frid och fröjd och det kan ju verka vettigt kanske, men det är ju det som kommer sedan som är långt ifrån vettigt!

Man ringer tydligen bara ett visst antal gånger, sedan avslutar man med ett sms där det står "Lever du? Kom du hem ordentligt?" Om man mot förmodan inte får svar då heller så görs det inget mer! Där känner jag att man lite har tappat poängen med det hela, för det finns väl ingen som seriöst har gett sig ut för att kontrollera om vederbörande lever, nej nej det räcker med att fråga sedan går man och lägger sig och tänker "nu har jag i alla fall gjort allt vad jag kan".

Nej, jag tänker fortsätta att se kritiskt på detta beteende.

Hur var det tänkt?

Idag gick jag förbi mannen som så enträget försöker kränga bingolotter från sin permobil vid centralen. "Bingolotter till kvällens dragning" Det är allt han säger och han säger det onekligen många gånger, om och om igen..

Ok, några frågor dyker upp.

1. Vem har tränat denne lågbegåvade man till denna genomtänkta mening?

Någon måste ju ha berättat för honom vad man bör säga vid försäljning av bingolotter, men vem? Och hur lång tid tog det?

2. Vem bestämmer vart denne man ska sitta? Eller får han välja själv?

Om han inte får bestämma själv undrar man snabbt om någon möjligen har kört dit honom för att sedermera hämta honom på kvällen igen..

3. Vem kom på idén från början?

Hur gick tankegångarna liksom och hur hittade dem den "rätte"?

4. Ägde någon audition rum?

Och om så var fallet kan man ju bara tänka sig hur den skulle sett ut..

5. Hur många bingolotter kan han rimligtvis sälja från sin lilla hörna?

6. Hur lätt är det inte att bara ta alla lotterna och springa?

Vad kan han tänkas göra? Även om stolen hans är trimmad kan han omöjligtvis ta sig fram på samma vessliga sätt som oss Vesslor.

När man går just där mannen sitter är man liksom som på väg till tåg eller annat färdmedel och då har man knappt tid att trycka sitt färgglada acceskort mot spärren, hur ska man då ha tid att shoppa lotter från en lågbegåvad? Jag vet inte och jag vet att det kan låta elakt, men allvarligt, jag tror lite att det tar något längre tid för den killen att sköta affärer än ja.. många.

Vinnande koncept? Nja, jag är kluven..

Återigen, lite klass..

Ok.. Dramatenvagnar i all ära, men jag måste ändå skänka rullatorerna en tanke..

Rullatorerna lyfts och bråkas med minst lika mycket som dramatenvagnarna gör, om inte mer, och då ska vi minnas att rullatorerna ska fylla en helt annan funktion än vad dramatenvagnarna ska göra.

De stånkar och stönar sig på bussar, gärna i rusningstrafik, skickar onda blickar till den lilla tösen som inte ens har fått en chans att flytta på sig och som förmodligen kommer få men för livet. Enda anledningen till at de ska krångla sig på bussarna är för att de åker gratis med sitt äckliga färdtjänstkort!
Återigen, lite klass!

Hur som, idag när jag med full fart färdades med de kommunala färdmedlen så kliver det på något extremt stort och för mig nästan omänskligt, såklart med rullator.

Detta var alltså en så hysteriskt gigantisk stor kvinna, visserligen rätt proportionerlig, men detta gjorde ju även att kroppsdelar jag annars gärna ser som små plötsligt blev stora! Ok, hennes näsa var tokigt stor.. Och då vandrar ju tankarna iväg såklart..
Undrar om hon har mer snor än andra? Jag menar med tanke på storleken av slemhinnor och annat, det vore ju onekligen rimligt..

Efter någon minut in i tänkandet noterar jag hur kvinnan ser på mig på ett minst sagt hotande vis, nästan som om hon visste att jag fantiserade om hennes snor.. Efter det hemska ögonblicket slutade jag naturligtvis att stirra.

Men tanken är fortfarande kvar, likt en somalier vid sin risskål, producerar man mera snor om man har en stor näsa?

Våga vägra dramatenvagnar.

Vesslan har varit ute och åkt, håll i er, buss! Det kan vara det absolut värsta som finns!

Hur som, det som slog mig under resan var hur vårdslöst människor kör med sina dramatenvagnar, unga som gamla. Det här är ett faktum som jag tänkt på länge, men allt blev ännu mer uppenbart nu när jag åkte buss eftersom det var det enda jag hade att roa mig med.

Men en reflektion var att de i princip bär vagnen mer än vad de rullar den!

Seriöst, hur tänker de? Det måste onekligen vara mycket lättare att bära det som nu förväntas ligga i vagnen, än att både bära vagnen och innehållet..

Galenskap!

Vad gör Han?

Jag tänker andligt, jag tänker harpa, jag tänker fluffiga moln.. Jag tänker Gud.

Vad pysslar den killen med nu för tiden? Jag menar Han är ju klar och har tydligt varit det rätt länge nu. Menar med tanke på hur världen ser ut, med ledsna och skuldsatta bärplockare och allt, har han uppenbart inte tagit speciellt många vettiga beslut på vääääldigt länge.

Dessutom, om man lyckas få så många människor att ha så stark tro på en genom att göra absolut ingenting borde vem som helst kunna bli Gud.

Samtidigt är det onekligen orimligt att Han bara sitter där uppe och gör absolut ingenting.. Alternativt är Han bara lat och låter andra sköta jobbet och i så fall på ett relativt proffesionellt sätt eftersom ingen har kommit på Honom än.

Är det möjligt att jag har mött min överman vad gäller skenarbete!?

Fem i tre..

Jag sitter här med mitt kaffe och känner mig en smula onöjd över det faktum att jag inte har något gott att tugga på till..
Tänker, finurlar och tänker lite till på vad som möjligtvis kan finnas i skåpen och kommer fram till att det nog mest finns bakpulver och körvel och det känns onekligen lite småtokigt att tugga på till kaffet. Jag vet att jag snart kommer stå där igen och snegla på körveln för att sedermera riva i skåpet efter något att äta, för att tillslut hitta något som inte växer och bubblar i munnen, äta det för att det är det enda som finns, men efteråt ändå inte vara nöjd!

Situationer som denna går att likna med fem i tre ragget på krogen tänker jag.
Man har varit sugen hela kvällen, men inte varit riktigt säker på vad man vill ha, tillslut tar man någon i hopp om att det ska tillfredställa behovet, inser rätt snabbt att det var inte riktigt det man ville ha, men eftersom man redan har börjat är det lika bra att fortsätta och efteråt är man besviken och inte ett dugg tillfredställd!

Precis samma känsla som när man i desperation har blandat Corn Flakes, Oboy och olivolja för att det var det som fanns, när allt man egentligen ville ha var sega råttor.

Halvdvärgar!

Jag tror mig ha sett en halvdvärg! Eller två rättare sagt..

Men efter lite tankeverksamhet kom jag fram till att det nog inte existerar sådana varelser.

Men jag tänker, när man korsar en vit människa med en människa med afrikansk härkomst blir det naturligt en mulatt av denna sammankomst. Men när en dvärg korsars med en normalstor blir det antingen en dvärg eller en normalstor, det finns liksom inget mellanting där- varför?

De två jag såg idag som jag direkt och naivt tog för halvdvärgar kan då förmodligen inte ha varit det och då finns det bara ett alternativ kvar, inavel! Den sortens männsikor blir ju onekligen lite defekta både här och där.

Men det är ändå mycket märkligt att de små rackarna inte går att korsa, man skulle ju kunna avla fram jätte skojiga figurer med hjälp av dem annars!

"Man vinner ju inte ändå"

För en tid sedan vesslar jag mig in på pressbyrån förr att inhandla en kopp kaffe, hade så där bråttom som bara en vessla kan ha..

Kommer in, är ensam sånär som på en ovesslig tant och tänker att henne hinner jag före. Precis innan jag tar det sista steget till kassan hoppar hon fram på nästan ett övernaturligt snabbt sätt med tanke på hennes ålder, minns att jag förvånades något över det snabba skuttet men tänkte även då att då kanske det inte behöver ta så orimligt lång tid för henne att bli klar- bra trott!

Det den lilla ninjan skulle köpa var såklart en bingolott.
Hon trilskas med att stå med lätt krökt rygg och välja huuuuur länge som helst för att sedan säga: "Äh, jag tar den här. Det spelar ändå ingen roll, man vinner ju aldrig ändå."

Men seriöst, VARFÖR spelar du då!? Är det här de äldres sätt att påvisa att de tycker sig ha någonslags för tur på det här landet, bara för att de har levt längre?
Eller är det för att de har så mycket tid att de inte har något bättre för sig än att påskynda hjärtinfarkter på oss yngre med sitt obscena uppträdande!?

Lite klass tack!

Var det bra så?

Jag har väl tidigare inte reagerat så mycket på den frågan, men det finns en tid för allt..

Man har stått i kö säkert alldeles för länge innan man äntligen kommer fram till den lilla sönderblonderade, tuggummituggande och ofta nonchalanta kassörskan, efter att denne har puttat förbi allt man så stiligt ställt upp så kommer frågan: "Var det bra så?"

Jag förstår ju någonstans att man frågar, men seriöst de flesta ställer enkom den frågan för att de är tillsagda att göra det och vad tror de man ska svara!? Jag menar hur mycket mer finns det att plocka på sig i en kassa på ICA!? Vad är det egentligen de menar? Är tanken att man ska gå igenom allt som puttats förbi för att sedermera komma på att man har glömt rågbröd, eller..

Jag har aldrig provat, men har en rätt stark känsla va att om man gjorde det skulle de bli vansinniga, men samtidigt, fråga INTE då!

Altertnativt kan man stå en bra stund och vela om det verkligen var allt man skulle ha..

Förresten..

Jag har under några dagar ägnat mig åt detta minst sagt märkliga fenomenet arbete!

Man är någon annanstans än hemma ett bestämt antal timmar om dagen och har "uppgifter" att ta tag i! Det är ju en absurd idé..
Visserligen får man betalt för den tid man spenderar på det sk. arbetet, men ändå.. Jag förstår inte helt tanken bakom detta måste jag säga.

Jag menar jag utför ju vissa uppgifter här hemma också, så varför kan jag inte likväl få betalt för dem!?

Tankar..

Ok.. Vesslan har tänkt igen!

Tankarna har till största delen ägnats åt dvärgar och då dvärgporr.. Kan tyckas aningens grovt, men det är vad man gör det till, det finns uppenbarligen och det väcker några tankar hos mig.


Jag tänker att det finns inte överdrivet mycket dvärgar ändå, men efter viss efterforskning har det upptäckts att det ändå finns rätt många dvärgar i porrindustrin. Vilket i sin tur leder tankarna in på att om man föds till dvärg så har man nästan sitt öde skrivet, porrskådis, annars kan den typen av "buisness" liksom inte fortsätta..

Det känns lite sådär kan jag tycka.. måste ju finnas mera saker de kan vara bra på med tanke på deras storlek, samtidigt måste de självklart få pyssla med porr om det är det de vill.

Med tanke på deras ringa storlek faller tankarna på bärplockeri igen. Jag tänker Thailändare har ofta korta ben och lång överkropp, vilket gör att de inte behöver böja sig på samma vis när de plockar som en normalproportionerlig människa måste göra vid denna aktivitet. Det är där dvärgarna kommer in, de har ju även dem väldigt korta ben i jämförelse till överkroppen och borde då kunna bli exelenta bärplockare. Dessutom kommer de ju fram i skogen där ingen annan gör, inte ens de små Thailändarna.

¤Städa i trånga utrymmen, en annan tanke, kontor blir ju t.ex. rätt skräpiga under skrivbord och liknande,
¤hänga kulorna längst ner i julgranen, det är arbetsamt för en normalstor,
¤sätta i och dra ur dammsugarslangen..

..ja, det är några tankar på vad de aktivt skulle kunna hjälpa till med.. Det och självfallet ta hand om droskan.

Blåbärskarusellen

Slår sedvanligt upp Dagens Nyheter imorse och läser "det mesta hittas av utländska bärplockare som reser hit från framförallt Thailand".

Men seriöst, hur kan det vara möjligt!? Förra veckan skrevs det om hur dåliga bärplocklare de var (jag är fortfarnade på Leifs sida i ärendet!) och hur de låg ihopkurade på någon gräsplätt, skuldsatta och nu helst plötsligt är det dem som påstås vara de bästa plockarna!

Jag säger som Roger Uddstål, "det fattas något här"!

Söndag..

Stod på min terass idag o glänste ner över "folket" som gick där.. Då började tankarna vandra iväg, tankarna slutade i vapen.. Jag vet inte, det kan ha med att göra att det är söndag. Tankarna som gick var mest om vilket vapen som gjorde mest skada osv..

Hur som så slutade det i att jag rös lite över tanken i att få skjuta bedövningspilar ur blåsrör från min terass på "folket" som gick där nere.. bara för att busa lite.

Tänk vad överraskad man skulle bli om man blev nedtagen på det viset efter ett besök på närbutiken, kan bli hur underhållande som helst!

Italienskt är tanken..

Halvligger på min divan och ser på medan "folket" ordnar mitt kök, Italienskt är tanken..

Problemet är att "människan" talar med sig själv och med det stör mig, emellanåt tycker han till och med att vi ska föra någon slags dialog, hur skulle vi kunna ha något gemensant att samtala om!!? Han tillhör ju "folket"!! Pinsamt hur folk håller på, smutsig är han med..

Sveden 2009

Så stod det på de stackars plockarnas jackor..


Uppdrag granskning visar bilder på glada thailändare till den gamla biten "I can see clearly now", hoppfullt och glatt! Strax efter visas en thailändare med uppenbara acnebesvär till en minst sagt dyster låt, kul för honom att representera allt som gick snett tänker jag.

De hade aldrig ens sett ett blåbär i sitt liv, hade väl inte helt högsta betyg i matematik, de enda som egentligen talade för dem var deras kroppstorlek, vilket uppenbart inte var tillräckligt. Känner att det inte är så märkligt ändå att det hela slutade med att de låg ihopkurade på den där gräsmattan med blåfärgade naglar.

Jag känner att bärplockarna var lite väl naiva när de glatt reste till "blåbärskungarnas rike"..

Vanlig pensionär??

Mona "idiot" Sahlin och Thomas "idiot" Östros har lyckats förstört en annars väldigt trivsam morgon med sitt eviga tjat om rättvisa och deras tydliga avundsjuka på överklassen..

"En vanlig pensionär har fått 68kr i sänkt skatt, medan miljonärer har fått tiotusentals"

Alltså kan vi stanna upp vid begreppet "vanlig pensionär"? Hur mycket har man sänkt skatten för en ovanlig pensionär i såfall? Och hur klassificerar man pensionärer?

En vanlig pensionär:
- äter 3 veckor gammalt bröd istället för den nya färska limpan, bara för att inget ska förgås.
- stampar i takt till i princip alla tv-program, även om det inte är musik. Foten verkar stampa som på rutin.
- tränger sig på bak i bussen med den senaste rollatorn (ofta med ett gäng snittblommor fram i korgen), tvingar bort alla ev. barnvagnar för att få plats och allt detta för de åker gratis med sitt färdtjänstkort!
- klagar ihärdigt på "ungdomarna" i deras hyreshus.
- tror sig ha ett uppdrag vad gäller renhållningen i tvättstugan, vilket innebär ett evigt spionerande.
- tävlar i olika krämpor med sina vänninor.
- tränger sig i köer, alla köer!
- har blomflugor som inneboende.

En ovanlig pensionär:
- sköter sin hygien.
- åker färdtjänst.
- sparar inte mat i ugnen i flera dagar, utan äter dagsfärskt.
- tycker att de har det bra.
- vet vad sina barnbarn heter.
- bryter inte lårbenshalsen.
- klagar inte.
- har gula bananer, inte brunsvarta!
- finns nog inte....

Eller hur tänker de?

Vesslans palats, 2009-09-07 15.17.26

Vid den tid som ovan nämns upptäcker jag via mina övervakningskameror en liten undernärd, smutsig filur omkringstrykandes i västra flygeln.. Vem är det och hur tog denna varelse in i mitt palats!?

Mina knotiga fingrar zoomar in..

Det är syrsan!! Eller i alla fall det som en gång var Syrsan.. Sönderslitna kläder, grådaskig hy, krökt rygg, inga skor, tånaglar så långa att de skrapar mot stengolvet kommer hon dragandes på en träskrinda. För att vara så illa däran går hon ändå relativt fort och snart ska jag återigen få möta min Syrsa!

S: Ok, lyssna på det här!!

V: ?

S: Jag har alltså spenderat de senaste månaderna i ett plåtskjul i etiopien, med facit i hand- inget vidare. Alla pengar..borta!

V:?

S: Ja, borta! Råkade visst spela aningens våghalsigt i hasardspel i Nya Guiena, efter det hade jag inget annat val än att ta bananbåten över till Etiopien!

V: Råkade?

S: Ja, råkade.. eller, ja råkade!!

V: Jaha, jaja.. Så för att sammanfatta det hela, du försvinner alltså i flera månader, utan ett ord och det enda du lyckats med under tiden är att ha spelat bort allt du äger på tärning!? Och du tycker inte att det är något konstigt med det?

S: Nej, vad skulle det vara? Hur menar du?

V: Nej nej, försöker bara förstå.

S: Bra, sluta fråga då!

V: En sista fråga bara, kan du inte klippa tånaglarna?

Hon må vara undernärd, smutsig, halt och med en ihållande lukt av kummin.. Men hon är fortfarande samma Syrsa och hon är hemma!

En tanke.. en livsfråga..

Jag tänker lite här..
Det finns ju extremt fula människor som tillsynes tycker själva att de ser extremt bra ut, för mig vansinne.

Men.. frågan blir ju då:
Har de anpassat sig och vant sig vid sitt utseende så pass att de tror att de är extremt gulliga? Man vänjer ju sig vid det mesta, även de värsta av ting normaliseras så..

Ja, jag vet inte.. Är det frågan om mänsklig normalisering eller är de helt enkelt för obegåvade för att inse faktum?

Du är annorlunda och det är inte ok!

Jag känner någonstans att det måste finnas en tydligare gräns här, om vad som ska anses ok, vara aningen mer kritisk.

Det kan omöjligtvis anses vara ok att ha två par ögonbryn (varav ett par sedermera är applicerade), bete sig och se ut som Madame Medusa (på ett tillsynes oprofessionellt sätt), samla på döda flugor, spela trumma på gehör, köra flakmoppe, ja det finns många saker och beteenden som bara inte är ok!

Begreppet normal existerar visst, bara att de sk. "godhjärtade" människorna hela tiden ska se helheten, de fina bitarna i varje människa och därmed helt enkelt missar det faktum att vissa bara är annorlunda.. och det är inte ok!

"Endast nödsamtal"

En annan sak som slår mig vid tågåkning är att det tycks vara totalt omöjligt att samtala i mobiltelefon pga. otillräcklig täckning! Man kan skicka C. Fuglesang till rymden men inte lyckas få till ett mobilnät som täcker upp stan, helt fantastiskt!

Den andra frågan som dyker upp är.. Vem bestämmer vad som ska räknas till "endast nödsamtal", som man tydligen ska kunna ringa oavsett täckning eller inte!?

Jag hade köpt konceptet om displayen visade "endast 112" eller liknande, men att någon ska bestämma vad som är nöd för mig, det känns onekligen lite okul. Och om det nu i alla lägen finns täckning för att ringa "nödsamtal" borde det ju finnas täckning för att ringa låt säga Fröken Ur, supportcentrum för dvärgar eller något annat enligt mig viktiga samtal.

Man kanske kan bli kopplad iof, ifrån 112 menar jag, måste prova de..

Jag tycker om mitt syre..

Jag har idag provat det där med kommunal samåkning..
Ja, Vesslan har åkt pendeltåg!

Bara det faktum att min kungliga lekamen ska behöva färdas med ett sådant fordon är bisarrt och det som händer vid själva färden är ännu mer bisarrt!



På kliver världens största Kermit och av alla platser att välja på måste denna enorma varelse självklart slå sig ned brevid mig! Det positiva var att hon gick av relativt snabbt, vilket jag vill mena gynnade hela vagnen då vi alla förnöjsamt delade på NORMAL mängd syre igen!

FAIRTRADE

Sitter här med kvällsfikat.. Chocklad, Cocillana, 1st persika (varför man nu kan finna det ok att äta något som är så lurvigt, kan jämföras med en pungråtta utan ben) och en enkel espresso.

När jag sträcker mina kletiga fingrar mot chockladen upptäcker jag att jag återigen har köpt FAIRTRADE choklad och med detta bidrar till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer.

Ledsen, men jag vet inte vad jag ska tycka om det. Det har väl alltid fungerat innan, att somliga arbetar från det att de kan röra fingarna och att vi andra äter, har på oss och använder det som de arbetandes folket har gjort, eller!?

För övrigt har jag idag blivit inhyst i "influensarummet" på närakutan, kändes så där lite mysigt först när den snälla sköterskan sa att jag skulle få ett eget rum (man är ju van vid att få ett eget och då slippa sitta bland alla andra kroppar). Efter en stunds reflektion över namnet på rummet insåg jag ju rätt snabbt att jag blev särbehandlad för smittriskens skull, det hela kändes sedermera mindre smikrande. Men uppfostrad och tillsynes trevlig som man är går man snällt in och sätter sig i det minst sagt kontaminerade rummet.

Efter ca. 5 min kommer något man skulle kunna likna vid Darth Vaders efterblivna syster in i rummet.. Hon konstaterar, vad jag redan visste, att jag inte alls hade svininfluensa och släppte ut mig till de "vanliga" människorna igen. Jag tackade självfallet artigt för min frihet och att de var så snälla som utsatte mig för ev. smitta i Darth Vaders lilla tillhåll!

Allt slutade med en kasse mediciner och hemgång för lilla Vesslan, men det var allt ett litet gulligt rum de hade ändå.. när svininfluensan är över ska jag göra det till mitt alldeles egna lilla väntrum med elefantbård och allt!

Skenarbete..

För er som har äran att känna mig vill jag tillägga en detalj till det föregående inlägget- det är 2:an och 3:an som skenarbetar, 1:an har alltid som avsikt att arbeta hårt! Återigen helt sant!

Hua..

Har inte haft möjlighet att skriva, då jag legat sjuk i akut dyslexi.. inte att leka med! Hua..

Nej, nu är det möjligt att jag talade lite osanning igen. Det där med osanning får mig återigen att tänka och längta efter syrsan, hon fällde nämligen en hård men rättvis kommentar till mig en gång i tiden: "Vesslan du har gått ifrån att slentrianljuga till att aldrig tala sanning".

Efter det har jag reflekterat lite över mitt psykiska tillstånd och skärpt till mig.. men det är klart att jag faller tillbaka till det förlovade landet av slentrianlögner då och då, allt är ju så vackert där!

Informationen som följer nu kan verka aningens tokigt, men alldeles sann!
Jag har 3 stycken Jag Vesslan 1, Vesslan 2 och Vesslan 3.

1:an är den ordentliga av oss medan 2:an och 3:an konstant filurar, smider onda planer, tisslar, fnissar och gör allt för att tråkiga 1:an ska ge sig. De gånger 1:an ger sig (vilket är många!) leder det i princip alltid till rent tok! Vesslan 1 är uppenbart inte på Leifs sida vad gäller bärplockarna, hon anser att "de visst är duktiga och att de bara hade otur gällande bärbeståndet", men se där blir 1:an direkt överkörd av 2:an och 3:an.

Jag har gjort det igen..

..återigen har jag köpt hushållspapper, fast jag helt uppenbart inte kan hantera det!

Jag använder det till allt och lite till (myser sådär som bara Vesslor kan under tiden, ja nästan faktiskt ryser) och om detta beteende fortgår kommer det sedermera leda till att regnskogen försvinner liiite tidigare än beräknat.

Det vore minst sagt lite pinsamt att indirekt ha tagit död på mänskligheten bara för att man inte kan hantera hushållspapper.. Men jag kan inte förneka den lyxiga och mysiga känslan av att ha obegränsad tillgång till detta förtrollande ting.!

De flesta, om inte alla, situationer i livet slutar med två val, denna likaså..

Ta död på mänskligheten liiite tidigare än tänkt eller ta något slags ansvar för den..

Snabbt och lätt val känner jag.

Den som väntar på något gott..

..måste oftast vänta lite för länge.. Jag är hur som väldigt nöjd över att slippa ändra mitt horisontella läge, ja iaf. tills jag måste öppna dörren. Men måste säga att man blir lite som förtrollad av nedräkningen, känns mäktigt på något vis, lite Fuglesang över det hela.

Jag kan tycka att man använder nedräkningar alldeles för lite, det kan ju göra världens minsta och tråkigaste händelse hur stor som helst tänker jag!

Seriöst..

Jag slår upp mina blå imorse, kokar kaffe, hämtar in DN för att uppdatera mig om världens hemskheter.. och får då se att 200 thailändska bärplockare tydligen fått sin dröm krossad! Det är ju förfärligt! Där ligger dem, 200 bärplockare "ihopkurade på gräsmattan" i Luleå med lån upp över öronen och HELT utan bär! Av Leif Ögren (bärentreprenör tillika ägare av Euroapartments AB) får de kommentaren att de förmodligen inte är tillräckligt duktiga bärplockare, vilket i mina öron låter rimligt då de istället för att bada i bär, likt Joakim von Anka i sina pengabad, ligger ihopkurade på en gräsmatta.

Nu är jag visserligen ingen älskare av bärplockning, men tanken slår mig ju ändå, hur svårt kan det vara!! Saknar dessa thailändare självinsikt? Jag hade ju iaf. aldrig rest så långt om jag inte var övertygad om att jag var en förbannat bra plockare.. Nä, jag är på Leifs sida, ris och bär är två skilda världar.

Kan bli storslaget!

Sitter i min soffa och ser mig omkring.. tänker inredning.. och då slår det mig. Varför inte en totempåle i t.ex. vardagsrummet eller varför inte i badrummet!? Det känns nytt, fräscht, otippat och så rätt!

Inte ett ljud från syrsan.. känner hur en viss livsleda innfinner sig i den härdade kroppen som en gång var jag..



Tror det är värst på nätterna då jag svettas, krampar, mitt hår ringer 112 fler gånger en 1 (ja, jag har inte tvättat och borstat mig på ett tag), har mardrömmar om hur syrsan dansar någon slags zindingasou dans tillsammans med 100 steppandes u-landsben och med det glömt sin Vessla..

Syrsan... kom hem!

Jag måste tyvärr delge denna bisarra och för mig overkliga nyhet..
Syrsan har på sina beninga, skakiga och något purpurfärgade ben rest sin väg.. så nu är det bara jag, Vesslan.
Hur länge och vart Syrsan styrt sin kosa är oklart, något som däremot ej är oklart är att hon är och kommer vara saknad, framförallt bland de dvärgar som hon lämnat efter sig!

Jag kommer naturligtvis rapportera ev. lägesrapporter från vår Syrsa.

Drygt ett år senare...

Synd att säga att Syrsan och Vesslan är tillbaka, då vi knappt börjat innan vi försvann.. men men, nu är vi är igen.
Man skulle kunna berätta historien som den var..
Hur vi flyttade till Bolivia (för det var där fingret stannade på jordgloben, bra stannat!) för att, ja vi hade ingen anledning.. annat än att vi hade gjort oss oense med det svenska rättsväsendet en aning, efter en dåraktig kväll med droskan.
Väl framme i den lilla pittoreska staden Tarija började bygget på vår allra första U-landsdroska!
På vår bästa skolspanska försökte vi desperat att få befolkningens tips om vart vi hittade de bästa U-landsdvärgarna, men Bolivia är tydligen ett dvärglöst land, eller så var vår skolspanska under all kritik.. personligen tror jag starkt på det förstnämda!

Vi fick tänka om.. vem kunde på liknande vis framföra detta ekipage..? Vi kom inte fram till något vettigt och fick betala stadens barn till jungfrufärden, denna förnäma färd vi väntat på i 7 månader.

Något förvånade över hur snabbt U-landsben kan röra sig satt vi båda lätt bakåtlutade och minst sagt förnöjda under färden, men lika snabbt som småbenen och de inte helt runda hjulen bar oss började vi längta tillbaka till våra dvärgar där hemma... Så vi beslöt oss för att fara hemmåt- smutsiga, undernärda, men lyckliga!

Eller så kan man tro att vi bara kom på att vi var precis lika tråkiga som resten av alla bloggare.. eller att vi mer eller mindre blev tvingade bort från samhälle under låt säga 7 månader.. Aja, vi försöker på nytt!