21.45.34 Status Vesslan:
Bakar brysselkex i våtdräkt...

Malignt melanom

Konversation mellan Syrsan o Vesslan:

V: Kommer du ihåg när vi hade en diskussion om att hudcancer var en påhittad sjukdom?

S: Ja, men det är ju det!!

V: Men alltså...

S: Ja men jag har ju aldrig träffat någon som har det!

V: Men typ 500 personer dör ju av det varje år.

S: Snick snack...

V: Kallar du vetenskap och statistik för snick snack?

S: Men borde inte jag fått det annars som e rödhårig o grillar mig som en annan böckling!? Jag menar titta på mig!! (kastar hysteriskt fram armarna)

Ok... Elva Carlsberg senare insåg vi att vi blev tvugna o göra något åt det här...


Det bloggas o tramsas till höger o vänster, men vart någonstans tog underhållningen vägen?


Varför känner folk att det är nödvändigt att dela med sig av sina högst vardagliga Svensson-liv o tror att folk verkligen läser o är intresserade av 'vad de ätit till middag', 'hur många veckor o dagar det tog för lille Fritz att bli blöjfri', 'kommer hela släkten få plats på torpet till midsommar, och vart fan ska vi stuva in farmor!?' ... etc. etc. etc.

Är det så här det ska vara att va vuxen och att livet då ska kretsa kring varmvattenberedaren på landet, amorteringarna på våningen i stan, bensinpriser, biltullar, bristen på familjeparkernigar utanför IKEA, vilken Bag in Box som passar bäst till kvällens grillning osv.. Snärjigt värre! Båten ska i sjön, flaggstången ska upp, grillen ska fram, locket ska läggas på brunnen, bilen ska vaxas... O vart fan ska vi stuva in farmor!?

Varför offentlig dagboksskrivning, varför så mycket allvar..?