Ja, jag vet inte..

..vet inte vad jag ska skylla på den här gången. Vad anledningen möjligen kan tänkas vara till varför jag inte har varit så pass aktiv här som vissa så enträget påpekat att jag borde vara..

Jag skulle naturligtvis kunna komma på massa smålögner, som att jag återigen har gett mig på att skapa ett liggsår och självklart denna gång försökt slå mitt personbästa och klara av ett riktigt djupt och infekterat sår på mindre en en vecka.
En annan sak jag skulle kunna hitta på är att jag har försökt "hitta mig själv" i Sri Lanka, iförd någon taskigt sydd kaftan. Jag säger ju att kvaliten på barnarbetet måste skärpas - fan ta Fairtrade, där fick man gå och skämmas!

Eller så är det så enkelt att jag har jagat killen på Centralen med Bingolotterna..

Hur som är meddelandet den här gången, att kvalitet går före kvantitet!

Punkt 54 på listan avklarad!

Så här ligger det till..

Den sista tiden, när jag inte har uppdaterat här, har jag legat helt still i en 60cm tältsäng.

Till en början kändes det något onödigt och okul, men sedan kom jag på att jag skulle göra mitt bästa för att få ett riktigt äckligt liggsår.

Jag kan stolt berätta att jag lyckades med ett relativt djupt, nu infekterat, illaluktande liggsår!

Men det är klart, nu när jag ser tillbaka på tiden i den hårda tältsängen inser jag väl att det kanske inte var den bästa idén jag haft, det är inte ett bekvämt tillstånd!

Nu bockar jag stolt av liggsår från min lista!

Kapitalist alkoholism!?

Sitter på bussen (ja, jag har åkt buss trots mitt extrema misstycke till detta färdmedel) och vad skådar mina blå..?

En herre, tillsynes bosatt på Ringvägens kalla trottoarer, läsandes en bok och jag tänker att det är fint ändå hur han försöker hålla sitt kulturella intresse vid liv, trots hans tydliga motgångar.
Mannen höjer sin högerhand, jag kikar nedåt för att verifiera mina fördomar om att en pilsner är på väg uppåt. Jo, det stämmer självfallet.. Men..

Den dryck som färdas upp mot mannens mun är långt ifrån den jag trodde, vill säga en "femkommatvåan" eller liknade, utan en blå "Chimay"!

Alltså killen har spenderat 28.90:- på en öl när han kan få, dessutom mer volym, för 9.90:-, varför undrar man!? Killen super med klass, detta har jag aldrig tidigare bevittnat!
Visst, killen kanske nödvändigtvis inte bodde på Ringvägen 30 brevid det stora trädet, bakom bänken..
Men seriöst, det är enkom etyliker som inmundigar en kall på bussen och då återstår frågan om valet av dryck.

Ska detta ses som kapitalist alkoholism?

Ska lathet uppmuntras?

Idag gick jag förbi killen som enträget tigger pengar inne i stan, han som dyker upp i alla hörn med sina trasiga lilla pappersmugg från 7-Eleven.

Och vad har killen att komma med!?
En krycka, ett mindre planerat ansikte och ett felställt ben! Men seriöst!
Inte ens en skylt där någon med knackig stil har plitat ned något i stil med "Hjolp mej jog ar hugrig", han är alltså uppenbart för lat för att ens skriva en lapp och hans felställda ben är ett uppenbart resultat av hans egna lathet.

Då är frågan: Ska lathet uppmuntras? Svar: Nej! Så sluta ge den här lata, ofullständiga, smutsiga männsikan pengar innan förorten får nys om hur man kan få tag i "snabba pengar".

Seriöst..
Är detta en rimlig anledning för att ge sig ut och tigga? För i så fall tror jag att många känner ett visst kall nu, med tanke på hur många felställda människor det finns där ute såväl fysiskt som psykiskt.

Ett litet tips!

Här följer några exempel på hur man förbrukar nästan exakt 1 kWh:

-diska 1 disk med maskin
-använda spisens kokplatta 1 timme
-rosta bröd i 1 timme
-titta på tv i 5 timmar
-använda elvispen i 10 timmar
-lyssna på radio i 10 - 100 timmar
-låta väckarklockan ringa i 500 timmar

Jag kommer lätt att gå lös på elvispen!

Nä.. Eller jo..

Jag sitter och ser på bilden som visas här nedan..

Och jag liksom.. Nä.. Eller jo..

Nej jag är ledsen, jag har svårt att se en människa in den bilden.

En egen liten blandras..

Jag känner mig tvingad att ta upp detta ämne.. Bibliotekarier!

Efter ett besök på biblioteket, i hopp om att bli något mer kultiverad, kommer jag hem och den ända känslan som går att definiera är hopplöshet. Ingen bok med mig hem för att den ihopskunkna, närsynta, färglösa, linsluktande, hopplösa människan bakom disken (som hon knappt nådde över) såklart skulle ställa till en scen, helt oviktigt och jag lyssnade inte helt noggrant men jag minns ordet regler..

Medan jag står där på mitt praktfulla vis och ser mig omkring blir jag återigen påmind om att bibliotekarier är ett helt släkte för sig, en egen liten blandras.

Alla går, står och pratar på samma vis och alla har en fantastisk dålig hållning, vilket visserligen är till min fördel då jag ser ännu ståtligare ut. Men den nästan kriminellt usla hållningen är väl det mest rimliga resultatet man kan förvänta sig efter ha suttit i FEM år och läst allt från Astrid Lindgren till Fjodor Dostojevskij!

Man kan anta att gratis sedativum är en löneförmån hos denna "ras".